Jag gick igenom en halvgammal tidning här hemma och läste Sverker Sörlins essä Dags för världen att gå från kunskap till handling.
Essän handlar om varför det är så svårt att faktiskt göra något åt klimathotet, trots att kunskapen om den ökade växthuseffekten är så etablerad och välkänd.
Jag slås av att det så ofta ska vara antingen individuella eller kollektiva lösningar. Det måste till både statliga och överstatliga regleringar och personliga ändringar av livsstil. Alltså både lagar, bränsleskatter, ransonering och mindre köttätande, bilkörande, utlandssemestrande osv.
Att det ska vara så svårt…
