Första gången jag träffade Kristiina Kolehmainen var 1996 och det var även första gången jag var på Serieteket. Detta himmelrike på jorden hade nyss öppnat i lite lustiga lokaler på Kocksgatan på Söder. Jag blev snart god vän med Kristiina och de andra som jobbade där eftersom jag kom dit så ofta jag kunde.
Med åren har mina besök på Serieteket blivit mer och mer sporadiska, men Kristiina har jag ändå träffat på emellanåt. Men inte tillräckligt ofta. Det blev en stor chock för mig att höra att hon inte längre är med oss.
Kristiina var en eldsjäl, med en viljestyrka i klass med en naturkraft. Ofta mycket glad och ibland ilsken som ett bi. Hennes drivkraft krävdes nog för att hålla igång Serieteket och arrangera fantastiska seriefestivaler av internationell rang, år efter år. Hennes betydelse för Seriesverige saknar motstycke.
Vid seriemässorna Small Press Expo kunde man under dagarna möta henne sammanbiten och stressad. Fullt upptagen med att få allt att gå ihop. Men på kvällen flanerade hon med inhemska och utländska storheter inom seriebranschen på mongolisk barbecue eller annan asiatisk buffé.
Personligen har jag mycket att vara tacksam för. Kristiina introducerade mig till medlemmar i Seriefrämjandet vilket ledde till att jag var med att återuppliva en lokalförening i Stockholm och sitta med i juryn för Urhundenpriset i många år. Hon ordnade ett antal intressanta workshops för serietecknare och spännande utställningar och fester.
Någon gång kring 2000-2001 tipsade Kristiina mig om en grupp aspirerande serietecknare. De träffades på söndagarna i Serietekets lokaler under hennes beskydd. Jag gick med i gruppen och vi tog oss namnet Syöttösika/Serietecknarklubben. Vi gav ut ett antal fanzin som var spretiga men ambitiösa (första numret bestod av 3 volymer i A4 format). De kopierades på Stockholm Stadsbiblioteks kopiatorer under Kristiinas överinseende och hon styrde också upp en minnesvärd studieresa till Åbo.
Många av de forna medlemmarna i Syöttösika har gjort bra ifrån sig i serievärlden, och flera är fortfarande mina vänner. Det var där som jag lärde känna Micke Sol som jag grundade babian.se tillsammans med. Till stor del inspirerad av erfarenheterna från Syöttösika och Kristiinas visioner.
Jag kommer att sakna Kristiina otroligt mycket. Och jag beklagar innerligt att jag inte fick chansen att berätta för henne hur mycket hon har betytt.