Så har alltså Anna Odell dömts till dagsböter för sitt konstverk ”Unknown, woman 2009-349701”. Jag tänker inte fördjupa mig i huruvida hon borde ha dömts eller inte. (Om jag inte tycker det – betyder det i så fall att jag är en del av kultureliten?).
Det jag fascineras av är snarast hur otroligt starka känslor som har rörts upp. Många är så indignerade att de inte vet vart de ska ta vägen. Fortfarande.
Det hade kanske (kanske) varit aningen begripligt när det hela uppdagades i våras och Anna Odell inte sade något till sitt försvar. Men nu när konstverket har visats och bakgrunden har diskuterats i detalj, framstår det som ganska konstigt att fortfarande vara upprörd.
Om det är att Anna Odells ”lurades” som provocerar, så bör det faktum att hon återskapade en självupplevd situation dämpa upprördheten något. För övrigt är den här typen av agerande stapelvara i god (och en del dålig) grävande journalistik. (Läs på om Günter Wallraff).
Om provokationen snarare ligger i att hon ”slösade med allmänna medel”, så bör man ta i beaktande att Stockholms läns landsting bara kunde redovisa en kostnad på 35 kr.
Stockholms läns landstings skadeståndskrav avisas dock, eftersom landstinget inte kunnat klargöra närmare vilken ekonomisk skada man lidit, förutom de lugnande injektionerna som kostade 35 kr.
Den verkliga kostnaden är självklart större, men den borde vara helt försumbar jämfört med den förstörelse av vår gemensamma välfärd som borgarna glatt genomför med sina utförsäljningar och neddragningar. Det om något borde provocera.
